Polisen förbryllad: Hur kan han ta två flickor samtidigt?

Sex flickor mördas.
Men det som gäckar polisen är omständigheterna kring deras död.

Renee och Sharon. Debbie och Maria. Georgia och Brooks.

Alla försvinner de i par.

– Hur kan han ta två flickor samtidigt? Jag ger aldrig upp de här fallen, säger Brian Goetschius, polis i Texas City.

DICKINSON, TEXAS Det tar bara tre minuter att svänga av från motorvägen I-45 och köra längs Hughes väg till den beigefärgade tegelbyggnaden McAdams Junior High School i Dickinson, Texas.

På fyrtio år har mycket förändrats, bredare uppfart för alla föräldrar som köar för att hämta och lämna sina barn. Den digitala reklamskylten.

Annat är sig likt. Som ringsignalen som indikerar att det är en ny skoldag.

När klockan ringer på morgonen den 6 september 1974 fattas två flickor i varsitt klassrum. Georgia Geer, 14 och hennes bästa vän Brooks Bracewell, 12.

Georgias mamma ringer polisen och säger att hon tror att flickorna skolkat. Polisen börjar undersöka försvinnandet. Någon säger sig ha sett flickorna spela fotboll tillsammans med okända män på en gräsplätt nära I-45. En annan tycker sig minnas de båda flickorna utanför affären U-Totem Store längs vägen FM 517, även den bara ett stenkast från I-45.

När man söker efter dem går det rysningar längs de rutinerade polisernas ryggrader. Det är tredje gången på tre år de letar efter flickor – som försvunnit två och två.

 

De vill inte att sommaren ska ta slut.

Rhonda Renee Johnson och Sharon Shaw är båda 14 år gamla och älskar att vindsurfa. Ju närmare skolstarten de kommer, desto mer börjar de prata med sina vänner om att rymma hemifrån, åka till Kalifornien, och tillbringa dagarna i vattnet på varsin bräda.

Den här morgonen, den 4 augusti 1971, har de sin vana trogen lämnat Renee Johnsons föräldrahem i Webster och liftat de knappt fem milen till Galveston och havet.

Den sista gången någon ser de båda flickorna går de mot Wix Ski School som ligger vid vattenbrynet. De har till klockan ett på sig att roa sig, innan de måste befinna sig i Webster på lunch.

De dyker aldrig upp.

Till en början är deras vänner inte oroliga, de förutsätter att flickorna gjort verklighet av sitt prat om sol och surf.

Och så händer det igen – två andra flickor försvinner.

 

Det är den 15 november 1971 och det har gått tre månader sedan Renee och Sharon försvann spårlöst.

Debbie Ackerman och Maria Johnson, båda 15, bor på Galveston. Precis som de andra flickorna älskar de vatten. Precis som de andra flickorna läser de inte tidningarna, och är inte det minsta bekymrade om eventuella mördare.

De kliver in i en vit skåpbil – och försvinner.

– Klockan är kvart över 11 på förmiddagen när de träffar två flickor som jobbar i en glassbutik. De småpratar och flickorna ser sedan hur Debbie och Maria kliver ut på gatan och sträcker ut tummarna i luften för att lifta, säger författaren Kathryn Casey, som skrivit boken ”Deliver us” om de mystiska morden längs I-45.

Flickorna i glassaffären ser hur en vit skåpbil med ett påklistrat fredsmärke på bilen saktar in. Mannen som kör beskriver de som ”vit och äldre än i skolålder”.

Till skillnad från Renee och Sharon, som fortfarande saknas, får det här fallet ett abrupt slut när flickorna efter 48 timmar hittades mördade av en fiskare som ser en av kropparna ligga längs vattenbrynet vid Turner Bayou, i närheten av I-45. Båda är bundna till händer och fötter. Mannen i den vita bilen har aldrig identifierats.

Det kommer dröja ytterligare två månader innan det första fallet får en förklaring. Då är två pojkar ute och åker båt på vattnet vid Turner Bayou, i närheten av ett dräneringsdike, när de ser vad de först tror är en volleyboll som ligger och guppar i vattnet.

Det visar sig vara ett huvud.

När polisen söker igenom vattnet hittar de flera kroppsdelar, som alla senare visar sig tillhöra Rhonda Renee Johnson. Först sex veckor senare hittas kvarlevorna efter hennes vän, Sharon Shaw, bara några hundra meter från den första fyndplatsen.

När kropparna väl hittas utbryter kalabalik. Renee Johnsons morfar sitter i kommunfullmäktige i Webster City och kräver en snabb lösning av fallet.

Inom kort greps Michael Lloyd Self misstänkt för morden på de båda flickorna. Han arbetar på en bensinmack, är tidigare ostraffad, och anses vara ”lite trög”. Det finns ingen teknisk bevisning, bara ett erkännande som Mike Self senare säger tvingades fram i ett rum med två poliser som lekte rysk roulette med honom. Ingen tror honom. Tre år senare åker de båda poliserna som fick fram erkännandet fast under ett bankrån, men trots det får Michael Self sitta kvar i fängelset. År 2000 dör Michael Self i fängelse av en hjärtattack, efter att ha avtjänat 28 år för ett brott få människor tror att han begick.

Och 1974 är det således dags igen. För tredje gången på tre år letar polisen efter två flickor som försvunnit i par. Den här gången får föräldrarna leva i ovisshet i nästan två år, till den 18 april 1976. Då hittas flickornas huvuden på ett oljefält, men resten av kvarlevorna hittas inte förrän den 3 april 1981, många kilometer bort, i ett träsk i Alvin. Georgia Geer, 14 och Brooks Bracewell, 12, har misshandlats till döds.

– Jag började vid polisen här samma år, 1981, och morden på de sex flickorna – och de korrupta bankrånarpoliserna – var fortfarande allt man pratade om, säger Brian Goetschius, som omedelbart började nysta i fallen.

Poliskommissarien tar emot i polishuset i Texas City, visar de gamla brunfärgade mapparna som alla fortfarande är öppna utredningar. Han bläddrar bland de otaliga fotografierna och negativen, drar med fingrarna sida upp och sida ned bland polisutredningar och förhör.

– Man vände på varje sten som gick att vända på, man tittade på månens position, på ebb och flod, man förhörde varje vän till de saknade flickorna man kunde komma på, säger han.

Flera män har erkänt brotten. Ibland anonymt, ibland med sitt namn. Det har suttit bekännelser klistrade på en bajamaja längs stranden i Galveston. Män har kommit till stationen. Ändå har det aldrig kunnat bevisas.

– Är det samma person som har mördat alla sex? Hur kunde han kontrollera flickorna? Hur fick han med dem i bilen? Började inte någon av dem slåss när han gjorde den andra illa? Vad hotade han dem med för att få dem att lyda, säger Brian Goetschius.

– Till denna dag ber jag fortfarande över varje död kropp som jag får i uppdrag att utreda. Varje offer är någons dotter. Familjerna förtjänar svar. Även om det har gått över fyrtio år sedan morden ger jag aldrig upp. Så länge jag har den här uniformen kommer jag fortsätta kämpa för att de flickorna ska få rättvisa, säger Brian Goetschius.

Sedan tar han fram ännu ett brev. Ännu en man som bekänt mord på flickor.

Brevet är i en påse, noggrant förseglat, och tydligt märkt med ordet ”bevismaterial”.

Mannen som har skrivit brevet hävdar att han dödade Debbie Ackerman och Maria Johnson. Men när Brian Goetschius åkte för att prata med honom hade han plötsligt inget att säga.

– Lova att du frågar honom om det här, säger Brian Goetschus, lutar sig fram, och viskar en detalj i mitt öra.

Mannen som vägrar träffa polisen, som kan vara en av USA:s värsta massmördare någonsin, har nämligen gått med på att om två dagar träffa Aftonbladet.